28 december 2019 *Ett nytt decennium*
Det andra löftet har gått bättre. Jag fick ett återfall under våren av sockerberoendet men sedan början av april har jag varit i princip sockerfri ändå tills nu. Ett undantag jag gjorde var när jag var i Amerika. Kändes liksom inte som att det var läge att vara ”otacksam" då. Sedan har jag under långa perioder kört LCHF vilket är en bonus. Nu i jul har jag ätit en och annan pepparkaka och druckit lite julmust, men jag känner mig ändå stolt. Och ja, det har sannerligen märkts av och jag har haft en massa energi. Därför tänker jag fortsätta i det spåret, dvs det blir som ett förnyat löfte in i nästa år också. Jag menar det är ju ingen mening att återgå till en gammal livsstil som jag mår sämre av? Lika bra att poängtera att JAG mår bra av detta och gör det inte för någon annans skull än min egen. Jag skiter således fullständigt i vad andra äter.
Det finns såklart mer jag vill göra med mitt liv men man får ta en dag i sänder och allt eftersom man vandrar livets stig så får man lägga till och dra bort saker beroende på var i livet man befinner sig. Allt kan inte vara hugget i sten så att säga. Sen säger jag som min lärare på Campus sa: ”Det behöver inte vara så himla bajsnödigt”. Man får ta saker och ting lite för vad det är.
Med detta vill jag önska alla ett riktigt gott nytt år och ett gott nytt decennium! Så hoppas jag vi ses här på bloggen.
//The Damned
7 januari 2019 *God Fortsättning...*
Hej allesammans och god fortsättning på det nya året önskar jag er. Det blev ett fantastiskt 2018 som jag lämnade bakom mig som har burit med sig så mycket spännande, satt guldkant på tillvaron och fått mig som människa att växa. Nu hoppas jag att 2019 har minst lika mycket att erbjuda och att man orkar med att ta emot det med ambition.
Har ni några nyårslöften? Jag har två faktiskt som jag tänkte dela med mig av. Det ena är en klassiker; Inte äta socker. Jag har antagit 100-dagars-utmaningen så det blir inget socker för min del innan april någon gång. Det andra löftet innebär att jag ska skära ner rejält på skärmtiden och framför allt mobilanvändandet. Jag känner mig verkligen beroende av Facebook och sociala medier och risken är att jag för över detta på mina barn. Det vill jag verkligen inte vara med och bidra till! Jag och Emma är väldigt restriktiva när det gäller barnens skärmtid och det har funkat bra, men i längden räcker det inte om man inte själv är en god förebild. Så numera surfar jag på sociala medier efter att barnen har somnat på kvällen. Jag kan prata i mobilen och skicka sms, googla fram ett recept eller utföra ett bankärende under dagen men inte något meningslöst scrollande på Facebook! Alla aviseringar från sociala appar är avstänga. Det har gått jättebra med bägge löftena än så länge och jag saknar varken socker eller slösuftet i telefonen.
Har nyligen avslutat ett digert skolarbete. Det jobbiga var inte bara att det var mycket att skriva, man skulle dessutom klämma in det på två A4-sidor. Har fått massa tips om att justera marginalerna, minska radavståndet och att använda mindre teckenstorlek. Men se allt sådant är redan bestämt av läraren sedan innan och kontrolleras vid inlämning. Så den gubben gick inte... Men jag lyckades få ihop arbetet en natt på jobbet och prick kl 03.00 när man får sin ”dipp” kunde jag skicka in den färdiga uppgiften, stolt som en tupp! Nu blir det lugnare fram till skolstarten i mitten av januari. Så inatt blir det inte kaffe och plugg, utan bara kaffe :-)
Jag har som vissa vet släktingar i Amerika, Washington för att vara specifik. Jag har under många år brevväxlat (mailat) med en kvinna där som är min släkting. Hon är en ättling till en av många svenska emigranter från sekelskiftet mellan 18-1900-hundratalet. Hon är, precis som jag, en genealog och vi har haft stor nytta av att utbyta kunskaper om den gemensamma släkten. Vi har skickat julkort och presenter över oceanen till varandra. Tanken på att åka till USA har såklart funnits, men det var först nu i jul som jag frågade min släkt i Amerika om det skulle vara ok att hälsa på. Hon blev jätteglad och skulle verkligen se fram emot ett besök från Sverige. Så till sommaren kanske det blir en tripp till USA, Seattle/Spokane och ett besök vid sjön Priest Lake i Idaho. Inget bestämt ännu, men vi får se vad framtiden har att erbjuda. Skulle vara SÅ häftigt!

Nu avslutar jag innan du hinner somna :-)
// The Damned