The Damned

Nu är semestern till ända och det är dags att återgå till de gamla vanliga rutinerna. Det passar mig ganska bra eftersom jag är en rutinmänniska. Åter på jobbet inser jag att jag i sedvanlig ordning har glömt bort alla mina lösenord med undantag för det lösen som låter mig läsa de elektroniska journalerna (vilket förmodligen var det viktigaste). Men det betyder att jag har kopplat bort mitt arbete på ett bra sätt under semestern! Augusti månad innebär slutet av sommaren, åtminstonne kalendermässigt och snart nalkas hösten med skolstart och allt vad det innebär.

 

För vår del blir det lite annorlunda eftersom Simon ska börja förskoleklass samt att Lucas, Jacob och Kevin ska börja dagis. Emma kommer återgå till jobbet efter föräldraledigheten. Det innebär en helt ny vardag för oss, kanske ett helt nytt kapitel i livet. I många år har vi gått omkring i föräldraledighetens småbarnsbubbla men nu är den tiden förbi. Självklart kommer fler föräldrardagat att plockas ut, men inte i samma utsträckning som tidigare. En liten tid igen sen sätter vi igång...

 

Sommaren har varit helt makalöst bra på så många sätt. Jag tror aldrig att vi har haft en såpass fullspäckad sommar som denna, anno 2019, ja den går verkligen raka vägen till familjens historiearkiv som en oförglömlig årstid. Jag tänkte skriva lite om det jag/vi varit med om, men det skulle bli en hel roman om jag beskrev allt, så låt oss hålla oss inom rimlighetens gränser. Jag kan ju för all del få skrivkramp!

 

 

Direkt efter midsommar började jag med en kortare tids (ca 10 dagar) tjänstledighet för att fara till Folkhögskolan i Hjo och bli inackorderad där för att gå en orgelspelarkurs. Det var en intensiv tid med tidiga morgonar till sena kvällar där vi fick lära oss att tämja detta majestätiska vidunder som kallas orgel, både solistiskt och liturgiskt. Därtill fick vi slipa på våra sångförmågor, lära oss kördirigering samt en grundkurs i Svenska Kyrkans gudstjänstliv. Alla var trevliga, både lärare och elever och vi var en salig blandning människor från rikest alla hörn, med olika förutsättningar och olika färdigheter. Tillsammans skapade vi det vi alla är intresserade av: Musik! Vi blev indelade i grupper med tre i varje och på måndagen var det jag och min grupps tur att hålla i morgonandakten. Vi klarade det superbra! Själv lyckades jag att spela både på orgeln och pianot samt läsa en text följt av eftertanke. Vi deltog även med sång och musik i olika kyrkor i Hjos omnejd och avslutningsvis fick vi såklart ett kursbevis! Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att göra om detta nästa sommar, men det beslutet får vänta tills senare.

 

 

Efter kursen hann jag bara vara hemma en vecka för sedan bar det av igen till USA onsdagen den 10 juli. Då var det dags för släktträff. Jag har sedan många år tillbaka haft regelbunden brevkontakt med släktingarna i Amerika och vi har hjälpt varandra att bygga vårt gemensamma släktträd, utbytt fotografier och delat med oss av släkthistorien. I vintras ställde jag frågan om huruvida det skulle vara möjligt att hälsa på dem och sedan dess har vi planerat resan och det blev verkligen av! Från Göteborg till Amsterdam, till Los Angeles och till sist Spokane. Vid midnatt lokal tid anlände jag, min mamma och pappa till Spokane och  för mig blev det allra första gången jag träffade Mary Ann och när våra blickar möttes på flygplatsen tändes det som ett ljus i våra ögon. Det kändes som att en pusselbit kommit tillrätta som länge varit borta och som nu utgjorde sista biten för att komplettera motivet. Sällan har jag mött så snälla människor som de jag mötte på andra sidan oceanen (det måste ligga i släkten tänker jag ;-)). Största delen av tiden tillbringade vi i Idaho invid sjön Priest Lake där de hade en liten stuga. Platsen låg så att säga långt ut i vildmarken och vi saknade all form at teckning så mobilerna dög endast som kamera, vilket var tur för naturen där var helt underbar! I princip varje dag anlände nya släktingar till stugan för att träffas och umgås och varje gång det kom folk så hade de med sig en laddning mat, vin och andra godsaker så vi slapp svälta (närmaste livsmedelsbutik låg nämligen en timma bort). På dagarna var det alltid någon aktivitet, förutom att ha trevligt i varandras sällskap så paddlades det kanot, kajak och paddleboard, ibland via kanaler till andra delar av sjön. Andra dagar promeneade vi längs sjön och såg fantastiska vyer. Varje kväll avslutades med Gin och Tonic, så det höll på att bli en vana även efter att vi kommit hem till Sverige igen. Sista dagen åkte vi tillbaka till Spokane, ca 2,5h bilfärd. Spokane som befolkas av ca 200.000 invånare är en vacker stad med fina utsiktsplatser och vackra parker. Jag blev även fascinead av hur välfungerande samhället är i USA (åtmnstone den del jag såg). Där finns inga nedläggningar av välfärden som vi får erfara i Sverige och service finns långt ut på landsbygden i småskalighet. Väl hemma i Sverige var jag så jetlagged så jag blev rent sjuk. Jag fick alla symtom man kan ha förutom huvudvärk. Men det gick ju över som tur var.

 

 

Men tro nu inte att Emma suttit helt overksam hemma och bara väntat. Denna superwoman har hittat på massor av aktiviteter för barnen under tiden jag varit iväg på kurser och i utlandet. Vi har naturligvis hittat på många saker tillsammans hela familjen. Här kommer en lista på saker vi gjort, både enskilt och som familj:

 

–        Astrid Lindgrens Värld

–        Busfabriken

–        Leo's Lekland

–        Ugglarp (havet)

–        Sia Glassbutik

–        Borås djurpark

–        Stadsparken i Jönköping

–        Universeum i Göteborg

–        Sandvik (sommarcafé)

–        Anneberg (badplats)

–        Apladalen i Värnamo

–        High Chaparral

–        Torpa stenhus

–        Ge-kås lekland

–        Hörsjöbadet

–        Stockholmsweekend

 

 

Det känns ju inte riktigt klokt när man listar upp allt på detta vis. Det är ju så att man behöver en extra veckas semester för att vila upp sig på riktigt! Som sagt denna sommar har varit väldigt fullspäckad, bra mycket mer än vad det brukar vara. Den sista aktiviteten i listan var Emmas som hon gjorde tillsammans med vänner (det var ju det minsta hon kunde begära!) då de var i huvudstaden för att titta på pridefestivalen och att gå på pink-konsert och bara umgås med goa vänner. Emma har ju mycket mer innestående komp om man säger så som jag hoppas att hon nyttjar. Det gäller att både ge och ta i äktenskapet! Det får bli de sista orden i detta inlägg. Önskar alla en trevlig dag och tack för att du orkade läsa!

 

Ps. Igår tog Kevin sina första steg. Helt magiskt!