8 juni 2019 * En annorlunda sommar*
I skrivande stund sitter jag på jobbet och har en lugn natt, dricker en kopp kaffe och har precis ätit lite god mat som blev över från födelsedagsfirandet i Vickelsbo. Pappa har precis fyllt pensionär (65) så vi har firat honom igår. Han kommer förvisso aldrig sluta arbeta, även om han inte har ett förvärvsarbete. Att sitta ner och ta det lugnt är inte riktigt hans grej. Vi köpte en stor fin blomgrupp till honom på Rickarins i Gislaved som för övrigt är en fantastisk blombutik som säljer blomster av hög kvalité och som varar länge. Dagen blev lyckad hoppas jag.
Nu har jag gått på ketogen kost i ca två månader i syfte att behandla mina eksem. De är som bortblåsta :-) dessutom har jag mer energi än tidigare. Såklart var de två första veckorna kämpiga och jag kände mig trött och seg, lite huvudvärk och sånt där, men sen har det bara blivit bättre. Har bara ett ”eksem” kvar på mitt vänstra knä. Jag blev tvungen att gå till vårdcentralen för att ta reda på vad det är. Doktorn visste inte heller vad det var för något, men skrev ändå ut kortison. Själv tror jag det ör psoriasis. Jaja, nog tjatat om den skiten... På tal om kost, så är det alltid lite konstigt. När man berättar för folk att man försöker äta hälsosamt så är det precis som att folk automatiskt tror att man gör det för att gå ner i vikt. Hälsosam kosthållning har kommit att bli synonymt med viktnedgång. Därför blir reaktionen hos folk inte sällan: ”Men du behöver väl inte tänka på det, du som redan är så smal”. Nä, för man kan ju inte alls försöka leva sunt om man redan är smal. Lustigt!
Så har jag sökt och blivit antagen att börja läsa på Folkhögskolan i Hjo. Nu ska jag lära mig mer musik, orgelspel, körsång, dirigering och massa skoj. Nej, jag har inte läst färdigt till stödpedagog ännu, men det är ju sommarlov från campus i Värnamo. Det händer mycket nu, men i och med att jag kommer att bli inackorderad på skolan i Hjo så har jag faktiskt fått ta lite tjänstledighet. Jag har så himla snäll arbetsgivare som beviljade detta på så kort varsel. Jag börjat skolan den 24 juni och ser så fram emot detta. Sen tillhör jag en snäll församling också som hjälper mig med att finansiera detta kalas, nästan som ett slags stipendium kan man säga.
Efter kursen (som pågår tio dagar) så hinner jag vara hemma en knapp vecka innan det bär av till USA. Då ska jag träffa släktingar som jag aldrig tidigare har träffat IRL. Jag reser ihop med far och mor och vi ska få bo i en stuga i Idaho invid Priest Lake, nära naturen. Biljetter är bokade och visum fixat. Det var en hel vetenskap att ordna med detta. Man är ju inte riktigt van vid att boka sånt där. Jag känner mig taggad men också nervös :-)
Nu är det nog många som undrar vad min kära fru säger om detta att jag ska vara iväg på så mycket medan hon och barnen är hemma? Nu är ju inte min fru en helt vanlig fru, utan hon är ju också världens snällaste fru tillika superwoman. Jag hade aldrig gjort något av detta om min fru ställt sig tveksam till det. Men hon har peppat och uppmuntrat mig till att både läsa på folkhögskolan och resa till USA. Hon vet vad det betyder för mig och hon vill unna mig detta... Ja, men ni förstår ju vilken fru jag har! Det är väldigt svårt att beskriva hennes generositet i detta sammanhang och det är inte utan att jag känner skuld som är ute och far och flyger på detta sätt. Men... Jag har sagt att hon har en massa tillgodo nu och som väl är har hon redan planerat en del skoj framöver som hon får göra. Det känns skönt att kunna ge något i gengäld och det är verkligen underbart att leva i ett förhållande där man kan ge och ta och unna varandra roliga upplevelser. Det är kärlek!
