The Damned

Hej allesammans och god fortsättning på det nya året önskar jag er. Det blev ett fantastiskt 2018 som jag lämnade bakom mig som har burit med sig så mycket spännande, satt guldkant på tillvaron och fått mig som människa att växa. Nu hoppas jag att 2019 har minst lika mycket att erbjuda och att man orkar med att ta emot det med ambition.
Har ni några nyårslöften? Jag har två faktiskt som jag tänkte dela med mig av. Det ena är en klassiker; Inte äta socker. Jag har antagit 100-dagars-utmaningen så det blir inget socker för min del innan april någon gång. Det andra löftet innebär att jag ska skära ner rejält på skärmtiden och framför allt mobilanvändandet. Jag känner mig verkligen beroende av Facebook och sociala medier och risken är att jag för över detta på mina barn. Det vill jag verkligen inte vara med och bidra till! Jag och Emma är väldigt restriktiva när det gäller barnens skärmtid och det har funkat bra, men i längden räcker det inte om man inte själv är en god förebild. Så numera surfar jag på sociala medier efter att barnen har somnat på kvällen. Jag kan prata i mobilen och skicka sms, googla fram ett recept eller utföra ett bankärende under dagen men inte något meningslöst scrollande på Facebook! Alla aviseringar från sociala appar är avstänga. Det har gått jättebra med bägge löftena än så länge och jag saknar varken socker eller slösuftet i telefonen.

Har nyligen avslutat ett digert skolarbete. Det jobbiga var inte bara att det var mycket att skriva, man skulle dessutom klämma in det på två A4-sidor. Har fått massa tips om att justera marginalerna, minska radavståndet och att använda mindre teckenstorlek. Men se allt sådant är redan bestämt av läraren sedan innan och kontrolleras vid inlämning. Så den gubben gick inte... Men jag lyckades få ihop arbetet en natt på jobbet och prick kl 03.00 när man får sin ”dipp” kunde jag skicka in den färdiga uppgiften, stolt som en tupp! Nu blir det lugnare fram till skolstarten i mitten av januari. Så inatt blir det inte kaffe och plugg, utan bara kaffe :-)

Jag har som vissa vet släktingar i Amerika, Washington för att vara specifik. Jag har under många år brevväxlat (mailat) med en kvinna där som är min släkting. Hon är en ättling till en av många svenska emigranter från sekelskiftet mellan 18-1900-hundratalet. Hon är, precis som jag, en genealog och vi har haft stor nytta av att utbyta kunskaper om den gemensamma släkten. Vi har skickat julkort och presenter över oceanen till varandra. Tanken på att åka till USA har såklart funnits, men det var först nu i jul som jag frågade min släkt i Amerika om det skulle vara ok att hälsa på. Hon blev jätteglad och skulle verkligen se fram emot ett besök från Sverige. Så till sommaren kanske det blir en tripp till USA, Seattle/Spokane och ett besök vid sjön Priest Lake i Idaho. Inget bestämt ännu, men vi får se vad framtiden har att erbjuda. Skulle vara SÅ häftigt!

Nu avslutar jag innan du hinner somna :-)

// The Damned

Kylan sitter i och kallt som satan är det som vanligt! Än dröjer det nog innan våren kommer. Så räknar med någon fet elräkning till innan det vänder och blir bättre. Men hellre att tempraturen håller sig under nollan än att det pendlar upp och ner (heter det pendla när det går upp och ner? Hmm...). Det är jobbigt när det är blask ena dagen och påfruset nästa.

Har kommit igång med släktforskningen igen. Började för över tio eller tolv år sedan att forska, men sen har det ju gått i perioder. I skrivande stund har jag 345 personer med i mitt släktträd. Fast det liknar nog mer ett snår, ett nätverk av förgreningar kors och tvärs. Som tur är så har jag ett program som heter "Min släkt" som organiserar och håller ordning på alla släktingar. Annars kan man ju använda sig av Ancestry på nätet :-)
Den 20 januari i år fick jag kontakt med mina amerikanska släktingar. Min gammelfarfars syster emigrerade till Nord Amerika år 1900. Nu brevväxlar jag med hennes ättlingar för fullt (via e-post).
Smidigt är det också att använda sig av "Arkiv Digital". då kan man läsa gamla kyrkböcker på nätet i godan ro.

Igår var vi hos kusinen och hälsade på. Josefine, hon och hennes kille har flyttat till ett tjusigt hus ute på landet. Så vi var där och drack kaffe och kikade runt lite. En del kvar att göra förståss, men av de färdiga delarna av huset att döma så kommer det bli kanon när det är färdigt. Ingen tvekan om saken!
På tal om hus, så ska ju min kära brode och svågern flytta ihop i ett idylliskt hus utanför Halmstad. Nej då, jag är inte avundsjuk alls... -_- ... inte....

Hörde om en olycka i Burseryd igår; Att en person gått genom isen på sjön Fegen, med bil och allt. Han överlevde inte... Man ska inte ut på isen med bilar och andra tunga saker. Jag vågar fan knappt gå ut på isen om det är 30 minusgrader och 2 meter tjock is. Slipper jag så är jag glad! Om ni nödvändigvis ska ut på isen så lämna bilen på land. Det är lika roligt att "slira runt" med ett par skridskor. Ta med isdubbar också! Hör nu vad pappa säger!

Ha det fint allesammans!

//The Damned