27 oktober 2018 *Födelsedagsbarn*
Oktober månad lider mot sitt slut och den härliga brittsommaren tycks vara över. Det har blivit allt kallare och den första snön har idag kommit, men under dagen också hunnit smälta bort. Nu har vi novermber kvar innan första advent. Denna månad, tillsammans med februari är de mest gråa, regniga, småkalla, mörka, ruskiga och tråkiga månaderna på året, om man nu måste rangorda dem efter just de egenskaperna. Men då finns möjligheten att arbeta inomhus med lite vad man tycker. Kanske har någon köpt de första (eller sista) julklapparna och kan börja slå in dem? Eller varför inte sätta en sats julglögg? Min hustru brukar sitta och sticka för glatta livet.
Vår älsta grabb har precis fyllt 5 år och det har verkligen varit stort för honom. Han har verkligen tagit sig an sin roll som 5-åring på stort allvar. Jag kan uppleva det som så att bara över en natt har han mognat, vuxit som människa och verkligen visat att han är ett år äldre. Han är observant och ser saker i sin omgivning som en annan aldrig hade lagt märke till. Han fick bland annat smålego i present och kunde, med lätt stöd från en vuxen, enkelt bygga ihop en skogsmaskin. Inga problem för honom att läsa ritningar. Jag undrar om jag var så smart när jag var fem år? Hmm... På dagis hade han på samlingen ingående berättat om sin födelsdag och om hur storslagen födelsedagsmorgonen hade varit. Han hade tydligen fått så många presenter av oss att han hade glömt att öppna vissa av dem innan han var tvungen att ge sig åsatd till dagis. I själva verket var det inte alls så märkvärdigt. Han hade fått en (1) present och en alldeles vanlig frukost. Men han upplevde det hela mycket större och den upplevelsen vill vi inte ta ifrån honom. Tacksam kille det där :-) Efter dagis bar det iväg till Max i Värnamo enligt födelsedagsbarnets önskemål. Emma passade på att lämna sina skor hos skomakaren.
Jag brukar safta och sylta massa i dessa tider (hösten), men det har varit dåligt med det i år. Har väl inte riktigt haft tid. Inte ens plockat någon svamp eller några bär, men nu känns det liksom lite för sent för det. Vi har däremot ett äppelträd på tomten som har levererat massor av frukt, så det har blivit äppelpaj, äppelmos och äppelkräm. Ville göra rönnbärsgelé också, men jag får aldrig den skiten till att stelna så det fick vara. Kan göra rönnbärsvin istället, det ska bara vara flytande och någorlunda starkt sen är det bra. Fast om jag sätter igång med det nu så kan jag kanske buteljera det efter jul och sen måste det stå och dra ett par månader innan man kan avnjuta det goda vinet. Så får det kanske bli, så har jag något att se fram emot till nästa sommar. Oj, det lät avlägset...
Allhelgonahelgen är snart här och det är en jobbig tid för många, saknaden av dem som lämnat oss gör sig påmind, en icke desto mindre högtidlig helg när alla ljus brinner på kyrkogården. Jag tror ändå att det kan vara bra att stanna upp och reflektera över livet en stund, prata om minnen, gråta tillsammans, skratta tillsammans, försöka värdesätta det som är gott i livet. Kanske är lättare sagt än gjort. Nu i allhelgonatid har jag fått den stora äran att spela orgel i Villstad kyrka och nervositeten kommer säkert som ett brev på posten (Nej, inte PostNord såklart). Var uppe och övade idag och det var superkul.
Nej, nu är det dags att avrunda. Ha en fin kväll allesammans!
// The Damned
12 oktober *förkylningar och skit*
2 oktober 2018 *Härliga oktober*
Nu är härliga oktober här och alla fina färger börjar att bryta fram i naturen. Man kan njuta av det när solen skiner, kanske inte så roligt när det är regn och rusk. Det skymmer allt snabbare om kvällarna och man har all anledning att bara sitta inne, tända lite ljus och kanske läsa någon rolig bok för barnen eller varför inte slänga på en film? Min favoritårstid är hösten! Fast när det är vår, då är det min favorit. Ja, min favoritårstid är alltid den aktuella årstiden. Bra va? Kan det vara det som kallas att leva i nuet? Wow, inte dåligt för jag brukar nog inte vara så bra på all leva i nuet... Men ja, man ska väl inte kunna allt heller?
60 saftiga sidor att läsa från Socialstyrelsen angående ”kunskapsstöd” för oss som arbetar inom LLS-verksamhet med personer med sk ”utmamande beteende”. Sug på den ett tag! Det är precis detta vi fått i läxa tills på söndag. Att sitta och läsa sida upp och sidan ner är inte riktigt min grej och det har föga betydelse att det är superintressant. Efter några sidor så går det bara inte. Ögonen går i kors och det känns som att någon tappat en hel skottkärra med finkornigt grus i ögonen. Det blir för mycket så jag måste dela upp detta på många dagar. Jag har plöjt igenom ungefär hälften och hoppas väl på att något av det har fastnat.
Folk brukar undra hur jag hinner med allt. Jag jobbar heltid, pluggar halvtid, har fyra småbarn som alla är under fem år med allt vad det innebär... Vill ni veta hemligheten? Jag hinner faktiskt inte med allt som jag vill göra. Jag har fått göra avkall på många saker, men plugga ska jag ju inte göra livet ut. Gymmet är ett exempel på en sådan sak jag har fått lägga åt sidan. Jag får helt enkelt nöja mig med vardagsmotion. Man får sätta två ungar på varsin cykel och slänga resten i vagnen sen promenera till affären, biblioteket, kyrkan eller vad det nu månne vara. Det var faktiskt en gubbe en gång på TV som sa att vardagsmotion är bättre än inget, så det så! Det gäller att prioritera; det är inte ovanligt att det står lite disk framme eller att golvet inte blivit sopat. Min älskade hustru gör ett hästjobb som nu är mammaledig (varför heter det så?) och tar hand om barnen när jag pluggar eller jobbar. Hade det inte varit för henne så hade jag varken kunnat plugga eller arbeta på min nuvarande arbetsplats. Då hade jag fått söka något annat jobb med kontorstider. Ja, min fru är verkligen en superwoman! Hon tar med lätthet alla fyra barnen med sig till Ge-kås, Ikea eller A6 utan att ens sucka. ”Vadå, det är ju bara barn, vad är det som är så jobbigt?” Ni hör ju själva... Det är inte ens lönt att försöka att förstå henne. Förrutom att ta hand om barnen medan jag jobbar så är min fru medlem i kör, hon ägnar sig åt ideellt arbete, är gympaledare i ”Bamsegympan”, hon handarbetar, är återförsäljare på Oriflame och mycket mer... This woman is beyond words!
Nu har jag precis kommit hem från min kör. Jag brukar börja med orgellektion lite innan kören och sen får vi sjunga tills vi blir torra i truten. Det är i kören jag hämtar min energi. Att sjunga frigör sinnet på något sätt. Man känner sig typ sådär härligt utmattad efteråt, ungefär som när man kört ett gympass, Musik är balsam för själen! Jag tror många är benägna att hålla med.
//The Damned